Smogg och te

Idag ser man solen ordentligt för första gången. Fram till i morse har solen synts som en röd ring igenom ogenomtränglig dimma - hela världen ser ut som i Hitman (dataspelet). Det gäller i ännu högre grad här där jag bor i vår lilla gated community där det går runt vakter i uniformer med mörkgröna rockar och nickar till en. Eller som grannarna sa; "This is not China, this is the new forbidden city" (den förbjudna staden dit "commoners" inte släpptes in på ca 500 år under Ming- och Qing dynastierna).

I måndags vaknade jag rätt lugn och sansad och lyckades skicka med ca 37 kg incheckat bagage efter att Finnair personalen informerat mig om att jag bara fick ha 20 kg med mig på hemvägen. Sen flög jag en hel massa och såg på film och åt mat och så där. Den första filmen var med Christian Bale och Hugh Jackman som två dumma trollkarlar där David Bowie hade en biroll som Nikola Tezla och var riktigt bra. Den andra filmen var Employee of the month och det höll mig sömnlös flygresan igenom.

Väl framme i Beijing möttes jag av chauffören Charlie som mycket riktigt inte kunde engelska men som utan problem skjutsade mig hem till ett ganska tomt hus - det innebos för tillfället av mig, huhållerskan Lauretta, som lagar och handlar min mat, och Ceasar som är en stor hund för er som inte vet det. Sen sov jag och såg på film samt spelade lite tv-spel. Man gör sig hemma rätt snabbt här.

Igår bestämde jag mig i alla fall för att ta mig in till stan och springa runt och kolla lite. Jag hittade en föreslagen promenad i en Lonely planet-guide som Sanna lämnat framme till mig tillsammans med telefon, sim-kort, böcker och kartor (Tack så mycket!). Den började vid en gigantisk galleria som jag fick skjuts till av Charlie efter att vi efter mycket om och men, telefonsamtal med tolkar och så vidare, kommit fram till var jag ville åka någonstans. Sen skrev jag ett klockslag på ett papper och blev mött på samma plats 4-5 timmar senare.

Promenaden ledde vidare via en gigantisk shoppinggata och några mer vanliga stora gator till den förbjudna staden. Stora, väldigt typiskt Kinesiska hus (tänk Mulan) och en stor mur med ett stort torg och ett tillhörande gigantiskt folkhav. Det är tydligen många Kinesiska turister här över nyårsfirandet som passar på att se på samma sevärdheter som jag.

Jag måste sett ganska förvirrad när jag tämligen planlöst följde med folkmassan fram och tillbaka över stenplattorna, för helt plötsligt kom det fram en kinesiska som pluggat en massa engelska på universitet som tyckte jag såg ut att behöva hjälp. Hon lärde mig säga nej tack till alla vykortsförsäljarna och under ett kort tag igår kunda jag säga både gult, rött, nej, tack, bra, smak och mycket. Idag minns jag nej, tack och bra.

Hur som hellst så ville hon nödvändigt dricka te och jag ville passa på att prata med någon nu när jag faktiskt hade chansen, så vi gick till det gamla stationshuset och hittade ett litet te-kafe som nu under nyårsfirandet erbjöd traditionell kinesisk te-ceremoni. Det gick ut på att man fick sitta i ett eget rum där en uppklädd kinesiska instruerade och serverade åtta sorters te under väldigt exotiska former. Det var olika sätt att servera och dricka beroende på om man prioriterade smak eller doft. Det var olika sätt att hålla de minimala kopparna beroende på om man var man eller kvinna. Det var olika teer med olika färg, smak, doft, form och funktion. Något var för huden, något annat för god nattsömn, högt blodtryck, lågt blodtryck och så vidare in i det oändliga. Ett av teerna var en blomknopp stor som en pingisboll som när den väl lagts i det varma vattnet väcklade ut sig till en gul blomma som det växte en vit stjälk i mitten på, och i högst upp på den vita stjälken var det en röd blomma. Utöver detta var teet, precis som alla de andra, fantasktiskt gott. Inget mer kaffe för mig på ett tag.

På slutet erbjöds vi smaka ett te som visade sig kosta ca 400 kronor per minimal kopp vilket fick mig att bli lite orolig över vad te-kalaste totalt skulle gå loss på, vilket visade sig vara helt befogat. Dock så lyckades jag väl komma undan hyffsat efter lite dividerande. Det kändes hur som hellst som en VÄLDIGT bra första dag i stan, som räddades helt av att ha en tolk med sig som kunde översätta alla krångliga te-instruktioner. På vägen hem hade dimman och smoggen lättat lite och man kunde faktiskt se över torget som ligger söder om förbjudna staden och norr om Mao-soleumet (hehe), och de hade tänt lampor längs alla hustaken vilket var en fantastiskt vacker syn.

Och idag är det som sagt sol. Jag har tänkt ta det lilla lugna idag för att imorgon eventuellt åka ut för att se på muren, beror på väder och humör - jag gissar att det är minst lika smockat med människor där. Jag har även hittat en liten cement-skatepark precis utanför området här som jag kanske beger mig ut till om ett tag. Eller så kanske jag simmar i poolen...